Så... här kommer ett avskalat försök till att göra det, ja enkelt, helt enkelt...
- Ledare leder, istället för att bestämma. Bestäm dig inte för hur din hund ska agera i en viss situation, se till situationen, se till hunden. Visa och ledsaga hunden till känslan, platsen, beteendet du önskar. Var lyhörd, inåt... har du ett inneboende behov av att styra och ställa, fråga dig själv varför? Låt hunden slippa vara en del av det.
- Ledare lyssnar och talar istället för att kommendera. Samspelet blir mer givande genom dialog istället för monolog. Lyssnar du på din hund? Läs av hunden, känn in och bli medveten om hundens kommunikation med dig. Och bli medveten om din tysta kommunikation. Vad säger dina ord, kontra din kropp, dina känslor, din energi. Dina kommandon kanske inte alls betyder för hunden, det du tänkt dig. Krockskador är vanligt i vår relation till hunden. Försök att vara din egen spegel, vad säger du, vad sänder du ut för budskap, och främst vad får du för respons, ta in och ta till dig.
- Ledare motiverar hellre än avskräcker. Ja, som tidigare nämnt hot och hårda tag hör inte hemma här. Låt dig istället fascineras av din hunds motivationssystem. Vad får just din hund att vilja. Koppla ihop beteendet du önskar med tillgodoseendet av ett behov hunden har, så kommer du långt. Korrigeringsträning uppkommer ofta ur frustration via okunskap i hur man lär ut det man önskar. Så innan du lär ut, lär dig hur. Kurser, privatträningar eller liknande.
- Ledare lär ut, istället för att kräva och ignorera. Krav sägs komma efter att ett träningsmoment är välbefäst, när målbilden är nådd kommer kravfasen. Men vi lär ju hela livet, hela tiden. När är ens kunskaper som hund välbefästa? Är din och din hunds målbild densamma? Ta dig an din roll som läromästare när de skorna är dina att bära, och fyll dem. Visa utan att locka, förstärk genom sylvass tajming, belöna för hållbarheten. Och innan du ställer "krav" fråga dig själv vad det innebär och vad konsekvenserna blir om kraven inte uppfylls. Är det något du vill lära din hund? För jag lovar, hunden lär av allt du gör. Effekterna av vårt agerande behöver vi bli medvetna om för att undvika sådant vi i efterhand inte önskar.
- Ledare deltar hellre än att stå vid sidan av. Min favvo! :) Våga låta dig ledas av hunden, i leken, i spåret, i vardagen. Skapa samspel, gå ut tillsammans istället för samtidigt. Vad gör din hund om du startar en jaktlek som slutar med att du rasar i marken och låter dig bli överfallen? Vad händer om du "nosar" på marken? Om du riktnings bestämmer ett förberett spår, men åt helt fel håll? Eller om du faktiskt kryper ner i hundbädden och krafsar runt för att sedan slå dig till ro? Vågar du snabbt sno till dig hundens märgben för att sedan springa iväg och gräva ner det hemlighetsfullt? Pröva, det är ytterst roligt att skåda deras förvånade miner när vi deltar i deras hundiga göromål.
- Ledare berömmer hellre än skäller. Alla kan nog skriva under på att vara mer benägna att samarbeta med och vara lyhörda gentemot någon som stimulerar belöningscentrum i vår hjärna. Hundar likväl, älskar dopamin! Nyttja det och trigga deras belöningssystem istället för att skapa rädslor och obehag. Är glaset halvfullt eller halvtomt... behovet att bestraffa kontra att belöna balanserar ofta på just inställning. Vad är fel, vad är rätt. Positiv eller negativ syn på saker. Gör hunden fel, vänta... den testar något och lär sig att det inte gav något. En viktig erfarenhet för att motiveras till att testa något nytt. Något nytt som kanske är ett delsteg mot din uppfattning av rätt. Belöna det delsteget, vänta ut det "felaktiga", förstärks det inte kommer det avta. Fantastiskt och praktiskt!
- Ledare etablerar jämlika relationer. Glöm snack om rang och hierarkier. Jag orkar inte ens rabbla upp orsakerna till varför det inte bör vara etablerat mellan husdjurshunden och människan den lever med. Så skit i rang, skit i dominans helt enkelt... för din hund kommer inte sluka dig levande för att du låter den äta före dig eller gud förbjud gå ut genom dörren först. Relax! Vi och hunden har gått sida vid sida länge, och just sida vid sida! En symbiotisk samevolution kan vi jämställa detta med. Hunden hade mer att ge oss än vi den och ändå stannade den hos oss. Så ja, vänskap goes two ways... Svart, vit, ryss, etiop, homo, hetero, två ben, fyra ben vi är alla lika...vi är alla samma. I slutändan är det en fråga om etik och moral. Ställ dig inte över någon, den enda som förminskas av detta är du själv.
Peace out!
/Carro Hellgren; hundlärare, hundpsykolog
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar